Men vi lämna inte bara Marocko utan vi lämna även halva vår familj där, för att min kille söker papper, och sonen fick vara kvar med han,dels för att det inte är min biologisks son, men det bryr jag mig inte om, jag älskar han lika mycket som att han skulle vara min biologiska son, och jag har tagit hand om han tillsammans med min kille sen han var ca 1 år, så jag ser han som min egen son. Sen fick han även vara kvar där för att killen inte ska missa så mycket av alla sina barns uppväxt, och för att det ska vara litte lättare för mig här hemma, eftersom jag är gravid och ska slippa ta hand om tre barn själv.

Det var väldigt svårt att lämna dom i Marocko, det kändes som att man lämna kvar en del av sitt hjärta. Men om man har barn så blir man starkare tror jag, för jag skulle nog inte kliva upp och göra allt som jag gör nu om jag inte haft våran dotter. 

Men det blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag att vara stark.

Hoppas varje dag på att killens papper ska bli klar snabbt så dom får komma hem snart 

Saknar dom så himla mycket 😢❤️